Min saga som inte är klar och som inte har något namn XD

-Jag lovar. Jag ska berätta allt. Någon gång ska jag berätta för dig Maria.   Det var så jag sa till henne när hon visste att något skulle hända mig. Den där kalla dagen då hela byn var täckt med stora vita snöflingor. Träden svajade av vinden som fick djuren att stanna i sina bon. 

Fast det var inte här det började. Nej, det började på ett ställe som jag väl kände igen...Jonssons vedbod.
Det var dit min far alltid gick när han var törstig. Herr Jonsson och Herr Flenberg var alltid med.
Jag kommer ihåg att jag jämt var så orolig när jag satt i mitt fönster och kollade ut mot Jonssons vedbod. Rädsla och sorg. Det var det jag kände när jag såg far och de andra vingla runt på gården med en flaska i handen.
Skriket, skrattet och alla dessa konstiga ljud påminde mig om vad som skulle hända när far kom hem-
När jag, mor, Fanny och Måns sov som allra djupast kom far hem igen. Ingen kunde missa det.
Stolar, bord, dörrar och lådor smällde och föll i golvet. Mor som vanligt försökte få far i säng, men då fick och annat tillbaka.
Jag kramade Fanny och Måns så hårt jag kunde. Jag ville inte att de skulle höra ljudet av att mor och far inte var sams.
Tillslut blev det morgon och far var borta. På jobbmöte påstod han, men både mor och jag visste att det inte var sant.
 Dagar gick och tillslut kom han hem igen. Det ända han hade med sig var några öre pengar och lite mjöl och ris. Kor, höns, grisar och får hade vi. Så mjölk, ägg och kött behövdes inte köpa.
Varje dag följde jag Fanny till skolan. Måns var fortfarande hemma, eftersom han inte hade börjat skolan ännu.
Själv var jag tvungen att vara hemma och arbeta. När mamma blev sjuk fick jag också städa, laga mat och ta hand om de andra.
När jag blev stor lovade jag att jag skulle utbilda mig och käna pengar. Jag ville inte att mina barn skulle lida som Fanny, Måns och jag gjorde.